Carramelle

Varför bloggar man egentligen? Är det så viktigt att få ner sina tankar i skrift?
Vill man ha uppmärksamhet eller vad är det som gör att så många bloggar?
Jag tror mig veta varför iaf jag gör det.
Jag vill få ur mig ev ilska, glädje, surhet eller vad det nu kan vara. Hellre att skriva av mig än att avreagera sig på sina nära och kära, iaf när det kommer till frustration inför något eller när man är arg.
Nu är det ju så att jag tydligen har retat upp folk i min närhet eller i brist på närhet. Jag tycker ändå att man kan
säga det rakt ut till mig direkt istället för att gå till andra.
OM det nu hade varit så fruktansvärt det jag gjort. Vilket nu inte var fallet.
Vad är det med folk egentligen? Varför är de flesta så himla konflikträdda?
Varför inte bara gå direkt till den man har eventuella problem med och försöka reda ut det direkt med personen i fråga?
Ja jag fattar inte?
Jag försöker leva så, ibland kanske det inte går av olika anledningar men jag försöker alltid att ta en konflikt direkt, och framförallt inte med andra. Vad är det för stil liksom? Gå bakom ryggen på en kompis eller kollega?

Sånt gör man bara inte. Det hör till dagiset när man var små. Väx upp alla ni som känner er träffade.
Jag kommer att fortsätta skriva min blogg och precis så som jag känner för dagen, utan att tänka på vem som läser.
Jag är inte ute efter att kränka eller såra människor och därför namnger jag dom inte heller, om det nu skulle vara så att någon känner sig träffad. Utom dom jag har frågat och som vet att dom förekommer på min blogg.
Mina älskade vänner!!

Och är det någon som har problem med detta kom till mig direkt då så kan vi reda ut saken!

Och vet ni varför? Därför att det är en rättighet jag har som individ i Sverige.
Yttrandefriheten!

Känns det jobbigt? Jamen läs inte min blogg då? Svårare än så är det ju inte eller hur?

Men läser du/ni bloggen ja då får ni ta att jag kommer att uttrycka mig helt och fullt så som jag känner när jag skriver.
Om det är bra eller dåligt för olika människor som läser, ja so what?
Självklart har man olika åsikter om saker och ting. Du kanske inte gillar mitt tillvägagångssätt, men det behöver du inte heller så länge man accepterar varandras olikheter eller hur?

Jag har rätt att tycka att saker och ting är förfärliga, hemska, helt störda och helt underbart fantastiska.
Det är min rätt. Och den håller jag på, helt och fullt!
Och jag har rätt att skriva ner detta på MIN blogg. Det är jag som väljer vad som skrivs ner, inte ngn annan.

Och BTW jag HATAR verkligen ögontjänare.... fick höra av en kollega att han hade blivit utsatt för en ögontjänare,  trodde jag kände den personen men nu kommer jag akta mig väldigt noga..
Du vet vem du är och jag hoppas du sover gott om natten. MEN synden straffar sig själv säger jag bara...

Take Care
C